Här sitter man "hemma" (ja, vad som mer exakt är hemma är ganska svårt att definiera nuförtiden) i det forna flickrummet komplett med trafikskada och efter X antal timmars slösurfande började jag känna mig rastlös. Så, "ja.. jag kanske skulle posta ett inlägg på bloggen... ett halvår senare!". Så det gör jag väl. Det var länge sedan jag insåg att jag inte skulle ha varken ork eller lust att driva bloggen så som jag ursprungligen tänkt. Ett tag tappade jag helt lusten att skriva om musik. Nu börjar jag få tillbaka den, på riktigt den här gången, och har också börjat känna av behovet att gå tillbaka till "min" nisch. Eller snarare, det som känns som min nisch just nu. Det gamla trygga svarta. Back to basics, så att säga.
Fortsätter att ockupera utrymme hemma hos mamma med vinyler. Inte för att de är överdrivet många, men tillräckligt för att störa, vad jag förstått. Var förbi Nostalgipalatset när vi var i Stockholm och plockade på mig lite ett och annat, bland annat ett "nytt" (NM) ex av Closer, ett par Depeche-tolvor, Banshees' Nocturne och The Glove-albumet. Helgens konflikt uppstod för övrigt när jag och sällskap simultant gick igenom en singelback och exakt samtidigt fick syn på Joy Divisions Transmission, på sjua alltså. Det höll på att bli lite fientligt och vi fick till slut singla slant om den. Jag förlorade förstås, vilket var lite surt.. men egentligen hade jag inte pengar att betala den med. Och jag får väl försöka trösta mig med att jag redan hade den på tolva...
Nu ska jag proppa i mig ännu mer penicillin och maxa min dos smärtstillande. My body is a cage..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar